Skäl till att använda blodförtunnande läkemedel


Människokroppen har en komplex mekanism som kallas koagulation och som gör att blodet levrar sig om ett sår uppstår. Under normala omständigheter är detta önskvärt; det gör att kroppen kan tillfriskna på egen hand. Men vid vissa sjukdomstillstånd kan koagulationen orsaka blodproppar som kan vara livshotande.

Här följer några vanliga skäl till att blodproppsförebyggande läkemedel (ofta kallande ”blodförtunnande läkemedel”) kan förskrivas:

  • Förmaksflimmer (en form av oregelbunden hjärtrytm)
  • Mekaniska eller artificiella hjärtklaffar 
  • Djup ventrombos (DVT) – trögflytande eller stillastående blod i en ven i benet eller bäckenet (blodpropp)
  • Hjärtinfarkt det vill säga skada på hjärtmuskeln orsakad av syrebrist till följd av för lite blodflöde.
  • Stroke. 

Om en blodpropp (trombos) utvecklas på grund av någon av ovanstående orsaker, finns en risk att den kan ’lossna’ och förflytta sig till en annan del av kroppen, där den kan orsaka en blockering och ytterligare skada.

Om du vill läsa mer ska du ladda ner informationsbroschyren i kolumnen till höger. 

Expand All | Collapse All
Förmaksflimmer (FF)

Förmaksflimmer är en störning i hjärtrytmen och är vanligt bland äldre människor (det drabbar nära 10 % av alla över 80 år). Hos friska människor är en vilopuls på mellan 60 och 100 slag per minut normalt, men patienter med förmaksflimmer kan ha perioder med mycket låg eller mycket hög puls (upp till 175 slag per minut).

Hjärtat hos en person med förmaksflimmer skälver eller flimrar snabbt och oregelbundet snarare än att slå effektivt. Detta kan leda till symptom som hjärtklappning och andfåddhet. Det betyder också att blodflödet i själva hjärtat kan bli svagt och det finns risk att proppar bildas på insidan av hjärtats väggar, i synnerhet i den del av hjärtat som kallas förmaket.  

Blodförtunnande läkemedel av typen antivitamin K-läkemedel (AVK-läkemedel)  förlänger den tid det tar för blodet att koagulera, och på så sätt minskas risken för att proppar bildas.

Byte av mekanisk hjärtklaff

Modern hjärtkirurgi har ändrat livet för många människor som antingen fötts med, eller i takt med att de blivit äldre utvecklat skadade hjärtklaffar. När hjärtklaffar blir skadade blir problemet antingen att klaffen smalnar eller att den inte längre stänger sig helt.

Skadade hjärtklaffar kan bytas ut mot antingen en ’biologisk’ klaff, t.ex. en grishjärtsklaff som behandlats för att användas på människor, eller en mekanisk klaff i ett syntetiskt material.

Mekaniska hjärtklaffar håller längre men det finns en förhöjd risk för att proppar bildas. För att minska risken för proppar kan din läkare förskriva ett AVK-läkemedel.

Djup ventrombos och lungemboli

Djup ventrombos (DVT) uppträder när en blodpropp bildas i en ven. Proppar utvecklas vanligen i vadmuskeln, mer sällan i låret och ibland i andra djupt liggande vener i kroppen.

Några av de vanligaste symptomen på DVT är:

  • Ömhet i benet
  • Rodnad
  • Svullnad och en känsla av stramhet, huden kan kännas ”utspänd”.
  • Smärta
  • Vissa DVT-patienter har dock få eller inga symptom alls.

Det kan finnas en förhöjd risk för DVT under följande omständigheter:

  • Långvarig orörlighet, till exempel vid längre resor, där du sitter stilla och inte kan stretcha benen eller gå omkring
  • Medicinska tillstånd som begränsar normal rörlighet eller aktivitet
  • Kirurgi, t.ex. ortopedisk, eller sjukdom som kräver behandling som exempelvis kemoterapi
  • Ärftliga tillstånd
  • Befintlig venskada från tidigare DVT
  • P-piller och hormonbehandling
  • Graviditet

Vissa människor inser inte att de har en DVT förrän lungemboli utvecklas, som en följd av att blodproppen i benet lossnar och förflyttas av blodflödet till lungorna. Lungemboli är ett mycket allvarligt tillstånd.

Lungemboli är en blodpropp i lungan som vanligen härstammar från mindre blodkärl i benet. En propp från en DVT förflyttar sig till lungorna och genom lungornas blodkärl tills den når mindre blodkärl där den fastnar. Där förhindrar proppen blod från att nå fram till en del av lungan som därigenom drabbas av syrebrist.

Vanliga symptom på lungemboli kan vara:

  • Bröstsmärtor som är skarpa och förvärras när man tar ett djupt andetag
  • Andfåddhet
  • Lågt blodtryck
  • Svettningar
  • Oroskänsla

Allt detta kan även vara symptom för andra tillstånd; lungemboli kan dock bli livshotande, så om du oroar dig bör du söka rådgivning från sjukvårdspersonal.

Människor med lungembolikan bli intagna på sjukhus i flera dagar tills behandling med blodförtunnande läkemedel har påbörjats och stabiliserats. De kan fortsatt få behandling med blodförtunnande behandling i sex månader eller mer.