Grundläggande om koagulation: Information som hjälper dig att behålla kontrollen

Fler och fler människor behöver livslång behandling med orala antikoagulationsläkemedel (antivitamin K-läkemedel, eller ”AVK-läkemedel” antagonister) av olika medicinska skäl till exempel om man har mekanisk hjärtklaff, förmaksflimmer eller andra tillstånd som kan ge upphov till farliga blodproppar.

Eftersom alla reagerar olika på dessa läkemedel och många faktorer kan påverka behandlingens effekt, till exempel kost och andra läkemedel, är regelbunden mätning av läkemedlets effekt nödvändigt.

Denna behandlingseffekt mäts med ett mått som kallas Protrombinkomplex (PK) och som uttrycks med enheten International Normalized Ratio (INR), vilket brukar förkortas PK(INR). Värdet PK(INR) mäts med ett blodprov, och resultatet används för att kontrollera om dosen av AVK-läkemedel ligger rätt eller om den behöver ändras.

Om PK(INR)-värdet är för högt finns det ökad risk för blödning och därför bör dosen sänkas, men om PK(INR)-värdet ligger för lågt så finns ökad risk för att en blodpropp bildas och därför bör dosen av AVK-läkemedel höjas.  

Om PK(INR) ligger inom det önskade målområdet så kallas detta att värdet ligger inom den enskilda patientens ”terapeutiska intervall”. Det terapeutiska intervallet bestäms individuellt för den enskilda patienten av ansvarig läkare eller vårdpersonal.